Den årliga skoterresan får mig att pusha mina gränser
Den årliga skoterresan får mig att pusha mina gränser
En gång per år är vi ett gäng killar som kör upp till Funäsdalen och åker skoter, umgås, snackar, käkar och dricker gott. Vi är en brokig skara med olika bakgrunder och befinner oss i livets alla olika skeden, vi har olika typer av jobb och för min del ser jag dessa killar bara en gång per år. Förutom en som varit en av mina bästa vänner väldigt länge.
Vi bidrar alla med olika saker såsom matlagning, arrangemang av skotterhyror, bilkörning, ägande av stuga m.m. Min del är inte lika tydlig, men tror jag skriver den på glädjekontot, d.v.s. jag bjuder på historier från livet som vi kan samlas runt och skratta åt. Tillsammans blir dock den här tillfälligt återkommande gemenskapen ett otroligt starkt sammanhang som bara vi har tillsammans.
I skoterspåret spenderar vi timmar tillsammans, oftast i full fart och alltid på gränsen till vår förmåga (i alla fall jag). Under lång tid kan vi inte tala med varandra, men vi har alltid koll på varandra. Vi turas om att vara den som leder eller den som kör längst bak i kön. Vi åker uppför snirkliga skogsvägar, över kalfjäll, genom skogar, över sjöar och brant ner för berg, in i dalar, över vägar. Vi fikar i små stugor med enstaka besökare, äter bra luncher (dock aldrig så bra som våra middagar, för vi har en amatörstjärnkock med oss).
Första dagen körde vi 10 mil. Andra dagen körde vi fel efter 10 mil, men istället för att köra tillbaka och köra rätt, så fortsatte vi att köra i 10 mil till. Så 30 mil på två dagar. Jag älskar felkörningar, även om kroppen nog tyckte det var lite onödigt.
Jag frågade de andra vad de tänker på när de kör? För man har mycket tid, ensam med sina tankar. Vissa sa att dom koncentrerade sig och andra var närvarande i vinden, snön och naturen. Vissa fattade inte frågan. Själv så snurrar mina tankar runt livet! Det som varit, det som är och det som kommer. Jag försöker vara mer närvarande (och är nog det till stor del), men mina tankar flyger iväg på sina egna vingar.
För mig är nog den här årliga resan den absolut viktigaste ventilen från livet, även om det är just livet jag tänker på där och då.
För er som inte känner mig, så är jag företagsledare, investerare och inspirationsföreläsare med specialistkompetens inom entreprenörskap, affärsutveckling, ledarskap och försäljning. Jag har flera år som VD och entreprenör bakom mig och jobbar idag som rådgivare åt framför allt VD, ledningsgrupp och styrelse för små och medelstora företag.